mitt livs första SM-start

Hallå! Mamma var snäll och hämtade mig i Älvsbyn under söndagskvällen. Körde ett kortare pass på Ormberget på måndagsmorgonen med lite fartinslag och efter det hade jag lunch inbokad med Zabrina. Riktigt efterlängtad sådan! Dagen fortsatte med lite skidprepp för att hjälpa pappa lite och semmelbak inför ett sent 20-årsfirande med släkten här hemma.Varnar nedan för ett långt inlägg, har nämligen mycket på mitt hjärta i nuläget ;)

Spelar ingen roll att vi ses typ en gång var tredje månad, lika skönt att träffas ändå!
Spelar ingen roll att vi ses typ en gång var tredje månad, lika skönt att träffas ändå!
Hyfsat snygga och inget fel på smaken!
Hyfsat snygga och inget fel på smaken!

Tisdagen innebar lite tråkig körning de fem milen mot Piteå i ett ihärdigt snöfall. Kunde konstatera att banan var riktigt tuff. Konstaterande även att kroppen fortfarande inte är i sitt bästa slag. Körde hem igen och segade på resten av dagen. Slutade med att jag hamnade på Flashback (för första gången i mitt liv typ), läste skidtrådar och kände mig kass och att det är ofantligt långt fram till de bästa, samtidigt var jag less över formen, mamma kom och meddelade att hon kände av lite i sin hals och pappa och jag småtjafsade (läs JAG övertände på allt han sa) om onsdagens planering inför tävlingen. Och ett fullständigt sammanbrott var ett faktum. Satt och bölade och allt kändes piss. Orkade inte ta tag i något.

Blev fruktansvärt less på mig själv och insåg att jag gjorde precis allt fel utifrån mina värderingar. För det första vet jag att sociala medier och jag inte fungerar. Varför då gå in på Flashback och läsa om människors åsikter (som inte har en blekaste aning om hur skidvärlden fungerar egentligen). Jag vägrar följa instakonton som Janni Deler, Kenza, Fanny Lyckman och liknande som absolut inte bidrar med något vettigt utan en helt förvrängd bild. Av samma anledning lägger jag aldrig upp ”perfekta bilder” på mitt instaflöde och jag försöker alltid ge en ärlig bild om mitt liv och mina känslor. Jag tror inte jag är den enda som påverkas negativt av sociala medier så jag har helt enkelt valt att skita i dem. Iallafall de som inte har någon verklighetsförankring. Ja, förutom igår då.

Finns absolut ingen anledning för mig att bete mig som en idiot gentemot andra bara för att jag är nervös och bestämt mig för att fokusera på negativa tankar. Så jag valde att böla klart och ha det avklarat. Jag accepterade att jag kanske inte är lika extrem som alla de bästa skidåkarna som isolerar mig i någon avlägsen stuga direkt en släkting känner förkylningstendenser. Inser att det tar mer än det ger i mitt fall att leta något ställe att vara på i stället för hemma. Sedan accepterade jag helt enkelt att formen är där den är. Jag har gjort mitt bästa i veckan för att rädda upp den.  Det var en tuff bana som väntade idag men den är lika tuff för alla. Jag har precis som jag skrivit och intalat mig själv tidigare, inga krav eller förväntningar på mig, så varför göra det så mycket besvärligare för mig själv? Istället förbjöd jag mig själv att vara nervös för dagens lopp. Och för en gångs skull fokusera på att göra en perfekt tävlingsuppladdning, åka tekniskt bra och avslappat och framförallt fokusera på min disposition av loppet. Som alla mina bloggläsare vet, är jag inte direkt känd för att ha det som största styrka.

Dagens bästa: Viktor har hittat tillbaka till sina "VB-öppningar". Blomqvist summerade det hela bra men känner uppenbarligen inte Viktor ;)
Dagens bästa: Viktor har hittat tillbaka till sina ”VB-öppningar”. Blomqvist summerade det hela bra men känner uppenbarligen inte Viktor ;)

Utöver detta så slog jag på datorn och klickade in mig på gamla foton från min skidgym tid. Kollade igenom och skrattade högt åt mycket, skakade på huvudet åt lika mycket. Jag älskar att vara nostalgisk och reflektera på hur mycket som hänt, hur man förändras som person. I mitt fall ser jag verkligen tillbaka med glädje på åren som varit men samtidigt kommer jag alltid till samma insikt: jag trivs i slutändan alltid bäst i nuet. Älskar mitt liv och det jag sysslar med just nu. Jag har världens finaste pojkvän som förstår mina mål och drömmar, har en frisk familj som stöttar mig i allt, en ”andrafamilj” i form av mina svärföräldrar som jag trivs oerhört bra med och fantastiska vänner som tillför så otroligt mycket. Och framförallt så är jag fullt frisk. Så ibland behöver man bara sätta perspektiv på allting. Somnade väldigt gott och vaknade inte en timme för alarmet imorse av nervositet.

Hur gick min första SM-start då? Godkänd! Lyckades klyschigt nog med precis allting jag nämnde ovan. Nästan så att jag var för avslappnad och fokuserad på min uppvärmning att jag fick det lite stressigt till starten. Öppnade lugnt och tycker jag kan summera hela mitt lopp med avslappnat. Verkligen ett steg framåt i min disponering samt teknik. Känslan var ju givetvis inte någon super sådan men det visste jag ju redan och jag accepterade det. Jag blev iallafall väääääldigt trött. Inför toppen på TV-backen sista varvet bestämde jag mig för att faktiskt spänna bågen och försökte hänga Helena som åkte ikapp mig och resultatet blev att jag blev totalt slut, asså riktigt jäkla snorslut. Tre slag från maxpuls och pissura ben av all syra. Tog mig knappt ned av stumhet men lyckades väl ändå bita ihop med tanke på hur slut jag faktiskt var. En 41:a plats blir väl ingen upphetsad av och 5 minuter upp till segrande Kalla är ju en evighet. Men samtidigt, jag måste skynda långsamt. Loppet var ett fall framåt från förra helgen. Alltid något ju! Och som sagt, detta är ju inte säsongen stora mål precis.

Skärmdump från sista biten av TV-backen. Lägligt att loppets trea åker om så jag fastnar på TV helt sopslut ;)
Skärmdump från sista biten av TV-backen. Lägligt att loppets trea åker om så jag fastnar på TV helt sopslut ;)
Trött i mål var jag iallafall
Trött i mål var jag iallafall
Yrkesskadade tår. Kritvita efter två timmars vinterstudiotittande i söndags. Hade alltså inte befunnit mig utomhus en enda sekund denna morgon. Sunt? Nja.
Yrkesskadade tår. Kritvita efter två timmars vinterstudiotittande i söndags. Hade alltså inte befunnit mig utomhus en enda sekund denna morgon. Sunt? Nja.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.