En mindre lyckad premiärhelg i Bruksvallarna

Anlände till skidmetropolernas skidmetropol, Bruksvallarna tillsammans med pappa onsdagkväll. Då hade vi rullat 83 mil från Luleå. Jag tycker bilresan gick hyfsat fort ändå, kanske för att vi tog ett pitstop i lägenheten hemma i Östersund innan vi körde de sista tre timmarna härifrån. Tillsammans med övriga i klubben hemstadde vi oss i veckans grymt fina stuga uppe vid Walles. På torsdagen testade jag och Viktor skidor tillsammans, jag åkte 5-kilometersbanan och resten av dagen gick i ett svep.

Bruksvallarna har minst sagt bjudit på vinter!
Bruksvallarna har minst sagt bjudit på vinter!
Tha gang
Tha gang

Känner inte riktigt för att dra någon längre detaljerad beskrivning av helgens tre lopp utan kan väl summera att det känts riktigt tungt. Inte alls känt igen kroppen och känslan har väl i princip bara blivit värre för varje dag. Vet faktiskt inte ens vad jag slutat resultatmässigt riktigt. 60 någonting i fredags och igår bröt jag efter halva. Lite förvånad över att jag ändå slutade på en 34 plats idag i sprintkvalet (där de 30 bästa går vidare). Jag orkade knappt köra min uppvärmningströskel utan att bli råstum i armar och ben.

Så även om jag verkligen försökt tagga om inför varje dag så har kroppen inte gjort detsamma. Och därför blir glädjen till sporten också väldigt lidande. Jag vet att det finns väääldigt mycket kvar att hämta, och med det är jag säker på att glädjen även den återkommer. Sjukt tråkigt att inleda säsongen såhär två helger i rad iallafall och jag blir så jäkla frustrerad.

Fredagens lopp. Foto: Mathias Jonasson, Skidzonen.se
Fredagens lopp. Foto: Mathias Jonasson, Skidzonen.se

Klyschornas klyschor ”Bryta ihop och komma igen”, ”Finns det lopp finns det hopp”, ”Säsongen är lång”, ”Man ska inte vara bäst i Bruks” och blablabla känns bara så irriterande just nu. För faktum kvarstår att jag vill känna igen kroppen och känna att jag kunnat ge allt jag har iallafall, sen får det gå lite som det vill. Och när man inte på rak arm vet vad som gått snett.

Tacksam över att pappa alltid ställer upp och är positiv iallafall (mindre duktig på ta selfies kanske ;) )
Tacksam över att pappa alltid ställer upp och är positiv iallafall (mindre duktig på ta selfies kanske ;) )

wp-1479668037096.jpg

Har trots all besvikelse och frustration haft riktigt trevliga dagar med klubben. Vi har haft plumpturnering, spelat memory, fikat och fått god middag av Kerstin Hellner som styrt upp bland annat hjort och kantarellgryta. Pappa och övriga har skött sig fint i vallaboden och vi har varit ett härligt gäng! Blir bättre och bättre på att inte gräva ned mig i motgångar (även om jag tillåter mig själv att vara jäkligt besviken någon timme efter målgång). Nu försöker jag dra ett streck över detta och tränar och ser hur det känns i veckan. Förhoppningsvis tävlar jag i Idre i helgen.

Vezzomiddag ikväll med två favoritherrar i form av pappa och Viktor!
Vezzomiddag ikväll med två favoritherrar i form av pappa och Viktor!

2 reaktioner till “En mindre lyckad premiärhelg i Bruksvallarna

  1. Hej och heja Jenny!! Tänkte bara kika in och lämna en kommentar och säga att jag tycker att du är grym!! Är så himla imponerad av ditt driv, din power och beslutsamhet som är så himla kul att följa genom bloggen!! Ska inte envisas med nåt klyschigt nu haha, men är säker på att din träning och starka huvud får utdelning i tävlingsspåret! Och glöm inte resan dit som visat så mycket härliga kvitton(alltså hej bloggstalker), den om något är en så himla stor prestation! Kör hårt och lycka till i vinter!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.