Volkswagen tour

Godkväll! Bommade att ta med laddaren till datorn till Gällivare så det blir ett mastodont inlägg istället för några fler och kortare, jaja. I onsdags blev vi upplockade av Thomas Svensson som är en av ledarna i militärlandslaget och rullade de ungefär 25 milen upp mot ett väldigt vintrigt Gällivare. Eftersom militära VM inte blev av (Sverige bestämde att inte skicka någon trupp) så ville ledarna få till en tävlingshelg för oss ändå och lösningen blev alltså Volkswagen tour som min klubb, Gellivare skidallians är med och arrangerar. Har bott med militärlaget som varit en rätt reducerad skala som förutom mig själv bestått av Frida Hallquist, Lisa K Svensson, Malin Börjesjö, Viktor Brännmark och Niklas Henriksson. Alltid lika trevligt att hänga med det gänget!

Hann få till ett träningspass onsdag eftermiddag samt torsdag förmiddag innan tävlingarna drog igång med stadssprint inne på torget i Gällivare på torsdag eftermiddag:

Drickapaus!

 

Gällivare leverade minusgradet och blåextra-före i april!

Stadssprint var en ny upplevelse för mig, och samma gällde att staka mig igenom en sprint. Banan var relativt lätt och 850 meter, trött hann man givetvis bli ändå men det var verkligen speciellt då det var svårt att inte stressa sig igenom allting. Tycker inte jag satte stakningen särskilt bra, hade varken det lilla extra trycket och var allmänt seg, både i start och spurt. Kom 7a i prologen och var evigheter efter en grym Jennie Öberg på den korta banan som var. Åkte ur i semifinal, endast treorna gick vidare och då jag kom in som fyra var det bara tagga om till B-final. Slutade tvåa i den och totalt 8 i den deltävlingen.

Under fredagen hade vi vila från tävlingar, vi tjejer i militärlaget glassade i solen och jobbade på pannbandsbrännan. På lördagen var det dags för NSD Classic (a.k.a. Dundret Runt). Jag valde rätt tveklöst att gå på blanka skidor, jag tror jag faktiskt åker fortare på det viset men såg det samtidigt som en fin utmaning. Men nu har jag testat stakat 5 mil och ångrar inte valet av det heller! Hur gick det då? Sjukt stimmigt i starten och jag känner att formen inte pallar de fartökningar och maxinsatser som jag fick köra föra att vilja ligga där jag ville. Kom i princip aldrig in i loppet utan hittade ingen bra rygg att gå på utan jag orkade inte täppa till luckorna som blev efter jag drack i en nedförsbacke efter 10-12 km. Fick sällskap av en kille och vi bildade som duett som jag dessvärre fick dra 99,9 % av. När han släppte kring 20 km var det bara nöta på själv och ett lopp har nog aldrig varit så trist som där och då.

Var så otroligt glad när Maria Nordström (som fick problem med staven efter 5 km) kom ikapp med ett gäng killar kring 30 km. Skillnaden att ligga i klunga och själv är som natt och dag. Krafterna kom tillbaka direkt och det var bara borra ned skallen och köra de sista 2 milen tillsammans med henne. Lyckades till sist spurta till mig en 5e plats och det är jag nöjd med. Det är mitt tredje långlopp någonsin (kört Dundret runt 2014, sedan Tjejvasan i februari och nu Dundret runt igen). Det finns mycket att utveckla och slipa på minst sagt! Även så kul att både pojkvän och svåger fick till så fina lopp i herrklassen (3a samt 7a!).

Militärlaget som varit på plats i helgen (-Malin på denna bild!)

Som vanligt var kroppen väääääldigt mör efter 5-milen och det var tur jag lyckades tigga till mig lite massage av Viktor på lördagkvällen annars hade jag nog knappt tagit mig upp ur sängen på söndag morgon. Men upp tog jag mig och det var med lite ångest då det väntade klättring uppför Fjällbranten dagen till ära. Klättra på skidor är väl inte min starkaste gren och de som varit på Dundret och kollat upp mot backen kan nog hålla med om att det är rejält brant. 400 höjdmeter tas på 4 km (varav 2,5 km är på eljusspåret). Startade som 5:a och gick ut tillsammans med Frida. Innan backen började hade vi åkt ifrån Clara som startade före oss men samtidigt blivit ikappåkt av Lovisa så vi var tre tjejer som började kliva uppför backen. Och alltså på riktigt är det nog det jobbigaste jag gjort. Har åkt uppför några slalombackar i mitt liv men denna var i en klass för sig. Så fruktansvärt brant så tillslut kollade jag bara ned i backen. Testade kolla nedåt en gång men blev nästan yr, haha!

 

Foto: Yngve Johansson, Imega promotion
Foto: Yngve Johansson, Imega promotion

 

Foto: Yngve Johansson, Imega promotion

 

Fighting face deluxe! Foto: Yngve Johansson, Imega promotion

Lyckades på något vänster spurta om Lovisa sista meterna trots att jag var rätt bränd där ett tag. Och känslan när man korsar mållinjen är en mäktig känsla på sådan extrem lättnad och trötthet. Slutade till sist 5:a totalt i touren och det är jag nöjd med. Det märks att formen börjar svikta lite nu efter många tävlingsdagar på sistone. Så tacksam jag hållt mig frisk sista delen av säsongen och fått chansen att köra alla senaste loppen, har lärt mig så fruktansvärt mycket och lyckas spränga många mentala barriärer för mig själv (och ja, jag hör hur klyschigt det låter!). Alltid fint med en positiv känsla att avsluta en säsong med.

…Nu tar jag välförtjänt ”semester” ett tag, Kroppen är hemskt mör och ryggen inte i sitt esse. Nu ska jag njuta av att ta träning och tävling lite som det kommer ett tag och sen är det nytt (skid) år första maj!

Diskuterar om vi orkar med en hoppbild eller inte….

En reaktion till “Volkswagen tour

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.