Det här om den omtalade balansen på allt

Hej!

Som de flesta trogna bloggläsare vet så älskar jag att vara traditionsenlig. Jag brukar alltid ”skylla” det på att det för mig handlar om balans. Med det menar jag att jag alltid varit noggrann med att inte hamna för djupt i skidåkarfacket ibland. Som elitidrottare så är det alltid prestation som gäller, att alltid vara lite seriösare och jämföra sig med andra. Jag insåg rätt tidigt, typ gymnasiet någon gång, att det inte är något som fungerar för mig. Självklart är seriositet a och o men jag började tidigt med att aldrig åtsidosätta något. Jag vet inte om det är en nackdel, men jag kan inte vara 100 % skidåkare som jag uppfattar att många duktiga individer runt omkring mig faktiskt är. Nu kan ju inte jag svara på ifall de människorna känner att de offrar något eller inte, det är ju alltid upp till var och en såklart. Men det gjorde jag iallafall. Numera är jag är noga med att träffa gamla barndomsvänner när jag är hemma, inte prata träning. Jag vill göra mycket icke-skidrelaterade saker med min familj och framförallt brukar jag skita fullständigt i träning under några dagar i april – och njuta något fruktansvärt av det!

Igår njöt jag av att få fredagsfeeling! Att få helgkänsla, som alla icke skidåkare faktiskt får, har sista åren varit otroligt viktigt för mig. Helgdag eller måndag spelar ju noll roll för mig egentligen. Träningen görs ju ändå.
Vi skalade räkor och doppade i srirachamayo till förrätt, åt pankokyckling med en mangosalsa till varmrätt och till efterrätt blev det ost och marmelad från Lilla Saluhallen här i Östersund. Lyx!

Jag lägger mig tidigt om kvällarna, jag tränar i princip alltid dubbla pass och jag följer min träningsplanering. Men jag tar mig ett glas vin när jag känner för det, jag orkar inte lägga energi på att inte kunna träffa släkt om någon råkar bli sjuk precis när jag är hemma. Då är jag hellre noggrann med handhygien, tänker på att kanske inte gnugga mig kring ögonen och dylikt. Jag hoppas att de runt omkring är respektfulla och kanske tvättar händerna någon extra gång eller inte nyser rakt ut. I mångas ögon är det nog otroligt oseriöst. Men jag orkar verkligen inte lägga energi på att jag kanske kan bli sjuk, och framförallt så vill jag inte att andra runt omkring ska behöva ändra på sitt liv bara för att jag råkar vara livrädd för att bli sjuk. Viktigt att poängtera är väl att jag har lätt för att hålla mig frisk, jag menar inte att klanka ned på de som trilskas med förkylningar titt som tätt och som verkligen får kämpa för att hålla sig frisk. Mer att jag är tacksam att jag äntligen hittat den där vettiga balansen mellan vad som tar mer energi än det ger.

Jag älskar denna livsstil och i år känner jag som sagt att jag hittat en viktig balans mellan allting. Jag önskar ofta jag hade möjligheten att vara skidåkare på heltid men de förutsättningarna har jag inte än. Jag jobbar (och just nu lite för mycket för att det inte ska gå ut över träningen tyvärr) till skillnad från 95 % av skidsverige. Men det ger mig väldigt mycket i gengäld, jag har alltid varit väl medveten om att det finns ett liv efter min skidsatsning och jag känner mig väl förberedd med många fina erfarenheter och viktiga punkter att stoppa in på mitt CV.

Vi skidåkare är ett otroligt bortskämt släkte. Föräldrar som ställer upp i ur och skur och kanske säger jag något jag inte har stensäkra källor på direkt, men de flesta juniorer och seniorer får väldigt mycket ekonomisk hjälp av sina föräldrar. Eller studiebidrag. Jag tror inte ens jag vill veta hur mycket pengar mina föräldrar hjälpt mig med och hur många timmar det ligger bakom all vallning och tid i bil. Ibland kan jag tycka att det är helt sjukt att längdskidor som är en såpass folkkär sport i landet ändå har så otroligt lite pengar och stöttning ibland. Jag vill verkligen inte verka bitter, men jag har aldrig varit med i ett landslag och då är man verkligen en ”nobody” i sponsorers ögon. I år har jag faktiskt ingen stöttning alls ekonomiskt av sponsorer, bortsett från material (vilket såklart inte är så bara, jag är otroligt tacksam över det!). Givetvis började jag inte med detta för att bli rik, men ibland kan jag tycka det är märkligt att det ska vara så tabu att stötta individuella idrottare överlag i detta land.

Snurrade runt på banan igår med Viktor, jag i 3,5 timme och han i 5 (!!!) h.

Vet inte riktigt var jag ville komma med detta inlägg, det var väl bara lite tankar som åkt genom huvudet som jag för en gångs skull ville få på pränt. Kan iallafall summera en bra träningsvecka trots att det är mycket just nu. Idag fick jag tacksamt sällskap på intervallpasset då jag hakade på Sofia Henriksson på hennes skiathlonintervaller. En lång intervall på 45 minuter. Vi körde 20 minuter klassiskt, bytte till skate och körde 25 minuter till. Avslutade passet med impulser. I eftermiddag ska jag gymma lite innan jag tar en till lugn kväll, det behövs innan en period med 7 arbetspass på 8 dagar känner jag!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.