Hösten är här

Goddag! Inleder inlägget med lite avslutande bilder från de sista dagarna i Vålådalen:

Fjällmaratonleden var fin, men att springa den känns kanske ändå rätt långt bort hehe…
En lite finare drickapaus med Ottsjön i bakgrunden
Issjödalen var häftig!

Pyramiderna

Dagarna efter lägret var jag sådär härligt trött. Jag blir alltid lite smått apatisk efter läger när jag kommer hem, dels av träningen men även av att vara ständigt social i en vecka. Inte för att det är trist, tvärtom. Men att påstå att det inte tar på krafterna är ljuga. Jag och Viktor satte oss i varsitt rum, beställde pizza till middag och sen såg vi en film. Samtidigt som himlen verkligen öppnat sig totalt hela lördagskvällen. Det var mysigt. Söndagen blev en skön vilodag där jag inte heller gjorde många knop.

På måndagen var det dags att träna igen. Jag har en återhämtningsvecka i veckan på 14,5 timme så måndagen bjöd endast på ett förmiddagspass på två timmar. Det kändes oförskämt bra i kroppen, men efteråt i bilen påväg på Jämtländska matsalen kände jag mig väldigt matt. Då förstod jag nästan vad som var på gång, på senaste tiden har jag märkt att vissa pass som känns riktigt bra, är just innan jag blir sjuk. Säkerligen kroppen som ligger på högvarv och försöker bryta ned viruset. Igår vaknade jag med halsont och det kändes ju mindre bra minst sagt. Idag känns det dock redan betydligt bättre och jag räknar nästan med att vara igång imorgon, senast på fredag.

Gäller att börja visulisera den där känslan snart!

Elitidrott handlar ju om att ligga på gränsen hela tiden. Nu på slutet inser jag nog att jag legat lite på fel sida om denna gräns. Jag brukar aldrig vara sjuk under sommaren och nu har jag haft två kortare slängar både i juli och nu. Dessutom så kände jag av en ond axel i början av lägret förra veckan samt att mitt överansträngda säte gjorde sig påmint mot slutet av lägret. Jag tycker alltid mitten av augusti och början av september är ytterst kritiska, det är ofta då jag måste känna efter lite extra för annars kommer alltid olika överbelastningar av något slag. Förra hösten gick det inte jättebra med facit i hand och nu ska jag verkligen försöka få till det. Lättare sagt än gjort såklart.

Kanske är det bara bra med lite extra vilodagar, om inte annat så får alltid förkylningar mig att inse hur mycket jag älskar att träna och hur mycket bättre jag mår då. Jag känner mig otroligt trygg med jobbet som gjort hittills i år och nu vill jag få med den fina känslan in i premiären i Gällivare den 17-19 november. Utan mer skador och sjukdomar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.