Trötthet och misslyckade degar

Hej!

På tio dagar hinner det uppenbarligen hända mycket, för satan vad hösten slagit till i Östersund. Nu är det verkligen långa tights, underställ och jacka som behövs, för att inte tala om den sedvanliga halkan på rullskidor av alla nedfallna löv. På något sätt tycker jag om det, det ger mig en mental förvarning om att säsongen verkligen är nära, på riktigt nu! På ett annat sätt är det den absolut tråkigaste årstiden i mitt tycke som även stundar – med mörker, den där kylan som blir utan snön, ovissheten om den där jäkla snön ska falla och stressen över att komma på snö. Nu är inte jag den som stressar upp mig över snö i första taget, men i nuläget kan jag känna en viss stress över att få till bra träning hela oktober ut. Det stör mig att jag inte kommer att kunna kontrollera allting, det enda jag vet är att jag kommer vara i Östersund hela månaden ut, inget läger att falla tillbaka på utan jag får snällt vänta till konstsnön läggs ut här någon gång i slutet av månaden.

Så här såg passen ut för två veckor sedan. Nu är det bara fetglömma shorts.

Efter att ha kommit hem från Toblach under torsdagskvällen har jag varit otroligt matt. Inte just fysiskt, där har jag faktiskt känt mig oförskämt pigg med vettig puls och rätt bra känsla i benen. Men mentalt. Verkligen trött-trött. Sover 10 timmar per natt och en timme mitt på dagen och orkar ändå knappt ta tag i något vettigt alls. Jag tror mycket hade att göra att jag inte fick landa på mitt eget sätt, utan jobbade rätt intensiva dagar under fredag och lördag. Det är absolut inget att klaga över men vid det här laget vet jag hur jag fungerar. På så vis är det lätt att inte stressa upp sig över det utan låta frustrationen gå över i någon slags förståelse.

Därför är det skönt att denna vecka är relativt lugn med 12 träningstimmar inplanerade. Jag har nästan inga eftermiddagspass förutom två styrkepass och det känns grymt skönt. Idag är första dagen då jag kände att jag ens orkade göra något. Så jag tänkte jag skulle göra något jag varit sugen på länge, nämligen att baka kanelbullar! Det är så typiskt höstigt för mig av någon anledning. I slutändan blev det att jag körde igång två degar samtidigt, en vanlig bröddeg och en bulldeg, men jag njöt på rätt bra ändå. Slutresultatet blev det sämsta någonsin – båda blev så dåliga att jag lika gärna borde slängt allting (men det är jag för snål för haha). Så himla typiskt mig och så himla typiskt när jag redan hade en dålig dag och var allmänt ”skör”. Haha, men jag lyckades faktiskt klara mig från frustationsgråt (blir så JÄDRA arg när jag misslyckas med något, speciellt matlagning eller bakning) och vända det till någon slags komik.

Snart, snart, snart är det dedär förväntansfulla smajlet inför premiären på plats! Förhoppningsvis med avsevärt bättre resultat…

…Imorgon vaknar jag garanterat lite piggare. Nu ska jag göra en kopp thé, störa Viktor i sitt matteplugg och se partiledardebatten från igår på play! Och slutligen ett hett tips: kommer någon av mina läsare över till hushållet Larsson/Brännmark och erbjuds fika, tacka nej till kanelbullarna!

Annonser

En reaktion till “Trötthet och misslyckade degar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.