Det här med att åka fort på premiärer

God morgon!

Jag har befunnit mig uppe i norrbotten i drygt en vecka nu, så härligt för en hemmakär som jag! Ormberget har precis som jag hoppats på, levererat skidspår. Även om det bara är 800 meter så är det guld värt. Jag blir alltid så fascinerad över vilken skidboom som råder uppe i Luleå – Ormberget kryllar av både motionärer och elitmotionärer, det har verkligen ändrats från när jag var yngre! Otroligt kul att se! Jag har haft en lugn vecka hemma träningnsmässigt men varvat med teknikpass, styrkestakning och även lite löpning i olika former – trösklar inne på bandet samt olika distanspass. Fick med mig min syster, varsin pannlampa och hennes vovve ut till Mattisberget. Där har jag inte varit på säkert 10 år, nostalgi på hög nivå!

Förra onsdagen låg det fortfarande såpass mycket snö att det gick att åka runt alla spår på Ormberget om man inte tog sitt guldskidpar. helt sjukt vilken känsla att åka alla spår 1 november!
Lockade med mig lillebror på gymmet. Vi sparrade varandra fint och både hade rätt ömma kroppar dagen därpå! Markus hade det kanske jobbigast då han som avdankad hockeyspelare inte är van ”skidåkarstyrka”, för självklart fick han finna sig i att köra mitt styrkeprogram ;) Storasystrar bestämmer.
Igår kan jag ha haft den lyxigaste vilodagen på länge: fixade håret och hängde med bästis hela förmiddagen och lunchade innan jag begav mig till Clarions för massage och spa med syster!

Sista fyra veckorna har jag tagit det väldigt lugnt träningsmässigt. 12-16-15-12 timmar, så har senaste veckorna i träningsvolym sett ut. Sista tre åren (dvs. så långt jag faktiskt kan minnas någorlunda väl) så har jag rent ut sagt varit kass på alla premiärer. Underpresterat något fruktansvärt. Vad detta kan bero på finns det ju lika många olika faktorer som antal människor på stan under annandag jul. Nämen, mina teorier är främst att jag varit lite för nedtränad, blivit lite för stressad under hösten och kört för mycket A3+-intervaller samt att jag haft lite för lite snövana. Jag har insett att jag faktiskt behöver en hel del fartpass på snö för att få in tekniken rätt, jag märker det extra mycket i år. Får kämpa en hel del för att få in samma känsla som jag haft på rullskidor. Säkerligen spelar den mentala biten in en hel del också.

Besvikelsen efter det där loppet i Bruksvallarna förra november när cirka noll saker kändes bra

Det här med att bara acceptera något och resonera att ”Sådan är jag/det helt enkelt” är något jag inte tål överhuvudtaget. Det håller inte, det går alltid att ändra saker. Så i år har jag försökt ändra på upplägget under hösten. Inte tränat lika höga veckor som jag gjorde förra hösten, utan jämnhårdare. Och den här perioden har jag som sagt tagit det vääääldigt lugnt och bibehållit något tröskelpass. I veckan ska jag lägga in lite fler formtoppningspass än jag brukar göra inför säsongspremiären. Om det fungerar eller inte återstår att se, nu kan jag iallafall säga att jag testat något annorlunda. Om det är något jag är trygg med så är det att jag alltid åker väldigt bra mot slutet av säsongen. I år vill jag åka bra direkt, i år har jag betydligt högre mål än föregående år och då duger det inte att börja komma igång efter januari. Alldeles strax blir jag upplockad av vår ledare i militärlaget, Thomas Svensson, för årets sista läger uppe i Gällivare. Jag ska jaga en fin feeling, bråka lite med min discohöft i skate, testa massa skidor så jag känner mig säker på den biten och göra det sista jag kan för att få till en fin premiär om 10 dagar!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.