Min analys av säsongen 17/18

Bättre sent än aldrig, men nu tänkte jag knåpa ihop en liten summering och analys som säsongen som varit! Försäsongen gick väldigt bra, jag höll mig till min timplan, kände mig pigg, kände att jag blev bättre och tyckte jag hade en plan och eftertanke med allting. Tränade medvetet mindre när jag jobbade mer intensivt under en period i juli till exempel, jag försökte ha en tanke med alla pass osv. I oktober i samband med mitt militärlandslagsläger kände jag dock att något ändrades, kände mig inte lika pigg längre, återhämtningen var dålig och veckorna efter gick tungt. Ungefär så fortsatte det in till säsongen. Det är intressant hur man anpassar sig efter ett tillstånd och till slut saknar referenspunkter till vad som faktiskt är ”bra”. Bra på riktigt alltså.

Ett fint pass i augusti. Dagarna efter gick dock helvetes (ursäkta svordomen) tungt.

Själva säsongen kan man enkelt sammanfatta såhär:

  • Gällivare var nog bland det sämsta jag gjort, både fysiskt och mentalt. Nu låter det som att jag skyller ifrån mig men jag hade ett virus i kroppen som blommade ut två eller tre dagar efteråt. Hur som helst är det en helg jag drog och drar en streck över.
  • Seniorcupen i Idre borde jag inte kört. Jag blev frisk under torsdagen och körde mitt första pass i Idre under fredagen för att tävla sprint under lördagen. Ett under att jag lyckades bli 16:e i prologen. Distansen dagen efter borde jag inte startat. Gällivare var fruktansvärt men Idre var värre, jag var så trött och kraftlös att jag inte ens orkade trycka ned skidorna. Lesson learned. Punkt.
  • Struntade i skancupen i Vuokatti i samråd med Rille och fokuserade på att göra en omstart. Tränade på hemma under jul och kände mig i bra slag inför skancupen i Piteå efter nyår. Oflyt med materialet på sprinten men övriga lopp är godkända. Topp 30 båda dagarna och en 13:e plats i Volkswagen cup om jag inte minns galet.
  • Efter ett långt tävlingsuppehåll var det dags för Ulricehamn. Kände mig revanschsugen. Nådde min första semifinal i seniorsammanhang och blev 10:a. Dagen efter blev det en flopp på en 24:e plats eller liknande. Känslan var god och jag var nöjd när jag klev över mållinjen men känslan stämde inte överens med resultatet, så är det ibland och jag fick jobba för att försöka vara nöjd med det.
  • Fick åka min första skancup i Trondheim i februari med nationella truppen, svinkul erfarenhet! Sämre resultat men okej kropp.
  • Örnsköldsvik i mars var kul! 6:a, 9:a och 10:a och därmed mina bästa resultat (samt känsla) för säsongen.
  • SM i Skellefteå var inte lika kul. Sprinten gick bra resultatmässigt men annars var form och skalle rätt trötta. Framförallt drog jag med en ländrygg som inte höll (likt skateloppet i Piteå, skateloppet i Ulricehamn och distansloppen i Trondheim).
Foto: Rolf Zetterberg

Med facit i hand kan jag se att det barkar iväg åt fel håll redan kring vecka 30 i somras. Jag har haft väldiga problem med låg puls under mina distanspass, trots att jag åker ”fort”. Orkar helt enkelt inte komma över ca 120-125, då blir jag stum. Jag och de jag rådfrågat har inget klart svar på varför det blir såhär men mest troligt är det en belastningsrelaterad sak. Efter vecka 30 blir det väldigt frekvent med dessa pass med låg puls (vissa pass snittar jag under 100 i puls, min maxpuls är 188). Det är tufft mentalt också, ska jag fortsätta träna eller ger det ens något? Ett läger v.33 blir bägaren som rinner över och jag får därefter (under en och samma vecka) problem med min höft igen, jag får nackspärr mitt under en chins och min framsida lår krampar ihop helt. Jag börjar även få några envisa muskelknutar kring skulderbladen som jag fortfarande inte fått bukt med. En massa småskador helt enkelt. Alla varningslampor börjar blinka helt enkelt och visst, jag ser dem där och då och bromsar upp. Men för lite. Och kanske lite för sent.

St Olavs som för övrigt varit en av sommarens höjdpunkt!

Vars vill jag komma med detta? Kort och gott har jag kommit in i säsongen för hårt belastad, kanske med för lite A3+ (för att jag inte haft krafter nog till de passen). Sedan har det inte blivit bättre eftersom jag haft en jämnhög belastning under hela säsongen i tron om att det är det som ska göra susen, och för att det var ett av mina mål inför säsongen då jag tvärtom tränat lite för lite föregående år under säsong. Det är nog inte själva träningen jag bedrivit som varit för hög utan snarare återhämtningen som varit för dålig. Det är fruktansvärt svårt att få det att gå ihop, framförallt så skyller jag lite på mitt jobb här. Det har slitit mer än jag velat erkänna, men pengar måste ju in. Så är det bara. Det finns även mycket att förbättra i mitt upplägg på träningsvolymen och när vissa pass läggs. I sommar blir det även lite mindre jobb.

Vill jag få ut hela min kapacitet så är det tre viktiga faktorer som måste uppfyllas: kontinuitet, hålla mig skadefri och utveckla en hårdhet. Numera har jag ju turen att få diskutera träning med två duktiga herrar och jag är övertygad om att ifall jag håller mig till det vi pratat om så kommer jag kunna träna mer än jag gjort i år men samtidigt orka det också. Det blir nyttigt för mig att få en tydlig ram på mina pass, om än utmanande då jag alltid varit väldigt självstyrande i min träning. Ska ut på en raggarrunda och leta upp en duktig fysio som kan hjälpa mig med alla mina småskavanker så blir detta nog alldeles lysande!

Är oavsett resultat denna säsong otroligt tacksam för allt jag får uppleva genom träningen, nya människor, platser och erfarenheter!
Annonser

En reaktion till “Min analys av säsongen 17/18

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.