En cuphelg i Idre, Livigno och hemkommen med den rosa västen!

Godkväll!

Har fortfarande inte riktigt bestämt hurvida det blir med denna blogg, men här kommer ett inlägg iallafall! Helgen den 24-25 november gick första Volkswagen cup-helgen av stapeln i Idre. Kan ärligt talat säga att Idre i november aldrig varit något favorit, och på något vis har jag alltid haft lite stolpe ut där. Närmast i minnet ligger förra årets misär då jag slutade tredje sist och knappt tog mig runt banan. Som jag nämnt i inlägget som skrevs efter den helgen var det enbart mitt eget fel som startade trots att jag precis blivit kvitt en förkylning. Och ja, nu gick det ju betydligt bättre än så! Sprintprologen är jag inte nöjd med, har haft det rätt tungt med årets prologer och så även nu. Vidare som 18:e tjej om jag inte minns galet. I min kvart kom jag ut sist i starten och då är det tyvärr bara skylla sig själv när det faller tjejer omkring en och man blir inständ. Gjorde en bra upphämtning efter det och tar med mig att jag lyckades fokusera på taktik efter det och ta bra placeringar på rätt ställen.

Distansen gick stabilt. Kunde åka stort, fick slita lite tekniskt men disponerade krafterna väl. Visste att jag låg och slet om topp 10 och slutade till sist 11:a. Återigen så har jag aldrig åkt så bra, såhär tidigt. De gånger jag kom kring 10:e plats förra året går nog att räkna på en hand så jag borde ju vara otroligt nöjd! Och det är jag, att jag har sådant fint fokus, tycker tävlandet är jädra kul och får in tekniken bättre och bättre. Men jag vill mycket, mycket mer än såhär och känner att det finns några växlar kvar i kroppen att lägga in.

Åkte hem med pappa till Östersund med en fin känsla. Där var det bara påbörja projekt packa upp och packa om. Måndag morgon var det uppstigning 05.20 för upphämtning till Frösön. Det blev en lång resdag och jag var helt slut väl i Livigno kring åttatiden på kvällen. Både dit och hemresa har varit intensiva och stundtals rätt spännande, men istället för att stressa upp mig och vara irriterad har jag försökt tänka på hur mycket jag lär mig genom detta. Nu kanske du som läser tycker att det är piece of cake att hämta ut hyrbil i München – och ja, det kanske jag också tycker nästa gång jag gör det, när jag är lite mer rutinerad än sist!

Dalen skidspåret gick igenom, cirka 25 km natursnö!
Distanspass upp mot Forcolapasset. Här uppe ligger man på dryga 2200 möh. Det kändes!

Mina, eller ska jag säga Team Ramuddens, dagar i Livigno har varit exakt så bra som jag målat upp hela sommaren och hösten. För varje sväng jag är iväg med gänget inser jag hur tacksam jag är över möjligheten och hur kul vi har tillsammans! Vilket jädra gäng alltså. Sedan var Livigno på sina 1900 meter över havet en spännande tränings och tävlingsort. Jag har väldigt lite erfarenhet av höjd och därför har jag verkligen reflekterat utan att värdera så mycket. Lina hjälpte mig att inte lägga så mycket energi på att vi skulle tävla just på hög höjd och det var väldigt bra då jag med facit i hand tycker själva tävlandet gick oförskämt bra – utan någon höjdsmäll! Hade varit trist om jag haft allt för stor respekt för höjden.

Team Prolog. Lina Korsgren, jag och Anna Jönsson Haag

Tävlandet då? Team prolog på fredagen inledde tävlingshelgen. Det innebär att herrarna kör i lag där damerna sen kör jaktstart på herrarnas resultat. Bästa damtid i teamet räknas. Anna och Emil anslöt sig väldigt spontant till teamet inför prologen då vi annars inte skulle ha ett fullt herrlag (tre herrar räknas, annars får damerna starta 30 sekunder efter sista dam). Vi tjejer gick ut som 21:a om jag inte minns fel. Jag och Lina körde tillsammans första varvet och växeldrog innan jag sen fick släppa. Lina gick som tåget och åkte till sist in som 9:a! Vi hade en högt mål på topp 10 som vi alltså klarade! Så häftigt.

Pressdag på lördagen, i väntan på att fotograferas. Sämre kan man ha det. Har varit så välbehövligt med ljusa dagar och värmande sol i december.
Viktor följde ju också med till Livigno och tävlade på lördagen med bravur! Han förlorade tyvärr spurten på A. Glöersen, fast det inte ju inte en dålig spurtare direkt…

På söndagen var det dags för en individuell 30 km. Jag ville gå för den rosa tröjan och hade en liten vag dröm att komma in topp 10. Samtidigt helt omöjligt att veta hur man står sig i en helt ny tävlingssituation med långlopp och jag som inte stakat ett enda pass på snö i år. Dessutom på höjd. Jag ville ha kul iallafall. Och OM jag hade! För det första gick det lugnt i starten vilket jag aldrig tror har hänt förr. Det stimmades, Lina bröt en stav, tjejer föll titt som tätt men jag höll mig väldigt kylig. In mot första varvning efter 5 km tog jag perfekt rygg på Britta och Astrid Oyre Slind när en tjej faller rakt framför mig utför. Jag hinner inte ens fundera på att parera utan flyger bokstavligen och gör en kullerbytta. Förstår fortfarande inte att dels materialet höll men inte heller att JAG höll. Sjukt frustrerad reser jag mig upp och har tappat vääääldigt mycket. Här tror jag att loppet är kört och i ren ilska matar jag på och kommer faktiskt in i loppet igen med bra känsla till min egen förvåning. Åker till sist in på en 9:e plats och med den rosa ungdomströjan hem. Tar med mig en bra kropp och där jag hade så löjligt kul!

Inför andra spurtpriset kom jag på mig själv att tänka ”jaha, nu spurtar jag alltså mot Kowalczyk”. Tyvärr hade jag bommat att endast 5 (och inte 6) fick sprintpoäng… Ändå mäktigt!
Ilsket stakande efter mitt fall

 

Kul med två svenskar med rosa tröjorna!
Häftigt gäng att få stå med! Allt annat än blåbär.

För att inte traggla på så mycket mer så kan jag summera det såhär: gud vad jag växer som skidåkare av sådant här. Bryta den vanliga bubblan med Sverigecuper på samma gamla ställen. Det är ju det här jag vill med min skidåkning! Komma ut i Europa, få träffa nya härliga människor, få se och lära, utmana mig på något som känns väldigt ovant och stundtals sjukt läskigt! Massa erfarenheter rikare, otroligt glad och tillfreds och förhoppningsvis massa röda blodkroppar rikare inför Skandinaviska cupen här i Östersund till helgen.

Väl hemma: få äta lite annat än pizza och pasta!
…Och få julfeeling på Jamtlis julmarknad med goda vänner, julbaka och se Vinterstudion!
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.