Blogg

En cuphelg i Idre, Livigno och hemkommen med den rosa västen!

Godkväll!

Har fortfarande inte riktigt bestämt hurvida det blir med denna blogg, men här kommer ett inlägg iallafall! Helgen den 24-25 november gick första Volkswagen cup-helgen av stapeln i Idre. Kan ärligt talat säga att Idre i november aldrig varit något favorit, och på något vis har jag alltid haft lite stolpe ut där. Närmast i minnet ligger förra årets misär då jag slutade tredje sist och knappt tog mig runt banan. Som jag nämnt i inlägget som skrevs efter den helgen var det enbart mitt eget fel som startade trots att jag precis blivit kvitt en förkylning. Och ja, nu gick det ju betydligt bättre än så! Sprintprologen är jag inte nöjd med, har haft det rätt tungt med årets prologer och så även nu. Vidare som 18:e tjej om jag inte minns galet. I min kvart kom jag ut sist i starten och då är det tyvärr bara skylla sig själv när det faller tjejer omkring en och man blir inständ. Gjorde en bra upphämtning efter det och tar med mig att jag lyckades fokusera på taktik efter det och ta bra placeringar på rätt ställen.

Distansen gick stabilt. Kunde åka stort, fick slita lite tekniskt men disponerade krafterna väl. Visste att jag låg och slet om topp 10 och slutade till sist 11:a. Återigen så har jag aldrig åkt så bra, såhär tidigt. De gånger jag kom kring 10:e plats förra året går nog att räkna på en hand så jag borde ju vara otroligt nöjd! Och det är jag, att jag har sådant fint fokus, tycker tävlandet är jädra kul och får in tekniken bättre och bättre. Men jag vill mycket, mycket mer än såhär och känner att det finns några växlar kvar i kroppen att lägga in.

Åkte hem med pappa till Östersund med en fin känsla. Där var det bara påbörja projekt packa upp och packa om. Måndag morgon var det uppstigning 05.20 för upphämtning till Frösön. Det blev en lång resdag och jag var helt slut väl i Livigno kring åttatiden på kvällen. Både dit och hemresa har varit intensiva och stundtals rätt spännande, men istället för att stressa upp mig och vara irriterad har jag försökt tänka på hur mycket jag lär mig genom detta. Nu kanske du som läser tycker att det är piece of cake att hämta ut hyrbil i München – och ja, det kanske jag också tycker nästa gång jag gör det, när jag är lite mer rutinerad än sist!

Dalen skidspåret gick igenom, cirka 25 km natursnö!
Distanspass upp mot Forcolapasset. Här uppe ligger man på dryga 2200 möh. Det kändes!

Mina, eller ska jag säga Team Ramuddens, dagar i Livigno har varit exakt så bra som jag målat upp hela sommaren och hösten. För varje sväng jag är iväg med gänget inser jag hur tacksam jag är över möjligheten och hur kul vi har tillsammans! Vilket jädra gäng alltså. Sedan var Livigno på sina 1900 meter över havet en spännande tränings och tävlingsort. Jag har väldigt lite erfarenhet av höjd och därför har jag verkligen reflekterat utan att värdera så mycket. Lina hjälpte mig att inte lägga så mycket energi på att vi skulle tävla just på hög höjd och det var väldigt bra då jag med facit i hand tycker själva tävlandet gick oförskämt bra – utan någon höjdsmäll! Hade varit trist om jag haft allt för stor respekt för höjden.

Team Prolog. Lina Korsgren, jag och Anna Jönsson Haag

Tävlandet då? Team prolog på fredagen inledde tävlingshelgen. Det innebär att herrarna kör i lag där damerna sen kör jaktstart på herrarnas resultat. Bästa damtid i teamet räknas. Anna och Emil anslöt sig väldigt spontant till teamet inför prologen då vi annars inte skulle ha ett fullt herrlag (tre herrar räknas, annars får damerna starta 30 sekunder efter sista dam). Vi tjejer gick ut som 21:a om jag inte minns fel. Jag och Lina körde tillsammans första varvet och växeldrog innan jag sen fick släppa. Lina gick som tåget och åkte till sist in som 9:a! Vi hade en högt mål på topp 10 som vi alltså klarade! Så häftigt.

Pressdag på lördagen, i väntan på att fotograferas. Sämre kan man ha det. Har varit så välbehövligt med ljusa dagar och värmande sol i december.
Viktor följde ju också med till Livigno och tävlade på lördagen med bravur! Han förlorade tyvärr spurten på A. Glöersen, fast det inte ju inte en dålig spurtare direkt…

På söndagen var det dags för en individuell 30 km. Jag ville gå för den rosa tröjan och hade en liten vag dröm att komma in topp 10. Samtidigt helt omöjligt att veta hur man står sig i en helt ny tävlingssituation med långlopp och jag som inte stakat ett enda pass på snö i år. Dessutom på höjd. Jag ville ha kul iallafall. Och OM jag hade! För det första gick det lugnt i starten vilket jag aldrig tror har hänt förr. Det stimmades, Lina bröt en stav, tjejer föll titt som tätt men jag höll mig väldigt kylig. In mot första varvning efter 5 km tog jag perfekt rygg på Britta och Astrid Oyre Slind när en tjej faller rakt framför mig utför. Jag hinner inte ens fundera på att parera utan flyger bokstavligen och gör en kullerbytta. Förstår fortfarande inte att dels materialet höll men inte heller att JAG höll. Sjukt frustrerad reser jag mig upp och har tappat vääääldigt mycket. Här tror jag att loppet är kört och i ren ilska matar jag på och kommer faktiskt in i loppet igen med bra känsla till min egen förvåning. Åker till sist in på en 9:e plats och med den rosa ungdomströjan hem. Tar med mig en bra kropp och där jag hade så löjligt kul!

Inför andra spurtpriset kom jag på mig själv att tänka ”jaha, nu spurtar jag alltså mot Kowalczyk”. Tyvärr hade jag bommat att endast 5 (och inte 6) fick sprintpoäng… Ändå mäktigt!
Ilsket stakande efter mitt fall

 

Kul med två svenskar med rosa tröjorna!
Häftigt gäng att få stå med! Allt annat än blåbär.

För att inte traggla på så mycket mer så kan jag summera det såhär: gud vad jag växer som skidåkare av sådant här. Bryta den vanliga bubblan med Sverigecuper på samma gamla ställen. Det är ju det här jag vill med min skidåkning! Komma ut i Europa, få träffa nya härliga människor, få se och lära, utmana mig på något som känns väldigt ovant och stundtals sjukt läskigt! Massa erfarenheter rikare, otroligt glad och tillfreds och förhoppningsvis massa röda blodkroppar rikare inför Skandinaviska cupen här i Östersund till helgen.

Väl hemma: få äta lite annat än pizza och pasta!
…Och få julfeeling på Jamtlis julmarknad med goda vänner, julbaka och se Vinterstudion!

Om bloggtorka och mitt livs bästa säsongspremiär!

Hej på er!

Blogginläggen ramlar inte in frenetiskt på denna blogg direkt. Anledningen? Jag står inför två val inför mitt bloggandes vara eller icke vara. Alternativ ett: sluta blogga. Alternativ två: gör om bloggen helt med vettigare inlägg och ett minimum på minst två blogginlägg per vecka. Mitt motto generellt i livet är att inte göra något halvdant, då kan det lika gärna vara. Känner att det är läge att applicera detta på bloggen. Så vad tycker ni? Vad vill man läsa om i en ”skidblogg”? Eller ska det ens vara en skidblogg? Det är mina tankar just nu och idéer mottages tacksamt!

Tänkte inte göra som jag så sedvanligt brukar och ”backa bandet” särskilt mycket. Kan kort konstatera att säsongen äntligen är igång och jag är otroligt stolt och glad över det faktum att jag redan nu kan checka av ett av säsongens mål – att göra en bra premiärhelg. Detta är något jag haft stora problem med hela min karriär. Säkerligen en hel del mentalt men jag tror även (framförallt sista åren) att jag alltid varit lite för belastad träningsmässigt. Sen tillkommer faktorer som att jag tekniskt behöver mååånga timmar på snö och att man är lite allmänt ringrostig i tävlingsförberedelser (egna rutiner kring uppvärmning osv) och material.

Foto/Rights: Kjell-Erik Kristiansen / KEK Stock (www.sweski.com)

I år har jag jobbat otroligt mycket med det mentala – att verkligen pränta in i skallen att det inte är någon egen, vald sanning om mig själv såsom att jag inte är lika duktig på snö som på barmark, att jag inte kan åka fort innan jul och så vidare. Sedan har jag bollat mycket tankar med Mattis på skiduniversitetet och till skillnad från tidigare år så har jag släppt upp mycket tidigare. Mängdmässigt tror jag det är detsamma om inte någon timme mer rent ut sagt! Summa summarum en viktig lärdom som jag med handen på hjärtat inte klarat av att väga av på egen hand!

Senaste säsongspremiärerna i siffror:

Bruksvallarna 2016: 5 km skate plats 60 (43:e svenska)

10 km klassiskt DNF

Klassisk sprint 34 (i kvalet)

Gällivare 2017 Klassisk sprint plats 55 (34:e svenska)

5 km skate plats 80 (38:e svenska)

10 km klassiskt DNF

Bruksvallarna 2018:  5 km skate plats 23 (19:e svenska)

10 km klassiskt plats 29 (22:a svenska)

Skatesprint 23:a (i kvalet)

Jag siktar högre än helgens resultat denna säsong men jag kan verkligen inte vara missnöjd med helgens lopp. Jag vet att jag alltid åker bra i februari och mars men kan jag åka så här fort nu så kan det här bli en riktigt kul säsong! Och som jag sa till klubbens vallare i helgen: hellre dåligt fäste i Bruksvallarna än på SM i januari! Det i sig är nog helgens största vinst för mig – att jag genomförde och krigade varje meter av de 10 000 meter som skulle avverkas i lördags med rätt risigt fäste. Jag har varit en åkare som är otroligt beroende av fäste men nu lyckades jag bevisa för mig själv att det går ändå – med bättre teknik och lite pannben! Och lite klokare på vilka skidor jag ska välja när!

Ett lite lättare styrkepass igår. Under säsong går jag ner i vikter och satsar på mer explosivitet samt mer prehab.

För tillfället vågar jag med säkerhet påstå att Östersund har landets bästa skidspår. 7.5 kilometer sparad snö så det går ingen nöd på oss skidåkare här. Jag har helt väntat varit lite mör efter helgen och tränat lätt i hopp om att åter vara pigg för säsongens första Volkswagen Cup i Idre. Två skatelopp väntar, en sprint och ett distanslopp. På söndag kommer jag hem och packar om väskan för att på måndag morgon flyga med Team Ramudden till italienska Livigno!

Redan vinterblek och trötta ögon. Hoppas på D-vitaminboost i Italien!

Status såhär två veckor från premiär

Hej på er!

Jag sitter nöjd i soffan över att ha en lördag med några timmar på snö som ska avverkas och däremellan pilla mig i navlen framför House of Cards på netflix! Igår eftermiddag blev äntligen konstsnöspåret klart här i Östersund och jag hann damma av mina skateskidor ”på riktigt” för säsongen innan jag skyndade mig iväg för att jobba stängning. För tillfället känner jag mig väldigt balanserad, hade man istället frågat mig i början av veckan hade jag sagt att jag hade varit rastlös och lite för mycket tid över. Sista två veckorna har jag verkligen lättat på träningen, vilket dels visat sig fysiskt men även mentalt. Herregud så pigg man blir och framförallt – vad mycket tid det finns!

Ska man backa bandet lite och ta saker och ting i kronologisk ordning så sprang jag det årliga Torråsentestet här i Östersund i måndags. Det passade väl in då det fortfarande låg nån centimeter snö på backen! Alltid mycket tankar i huvudet när man skall försöka slå sitt tidigare jag men jag lyckades även i år vara lite snabbare uppför den knappt 3 kilometer långa backen! Nu sprang jag på 12.12 min, ett personbästa med 13 sekunder. Var väldigt nöjd förra året när jag lyckades ”persa” med 11 sekunder från 12.36 till 12.25. Dock så var det (då) tidigare perset sprunget säsongen innan, för två höstar sedan sprang jag på 12.41… Siffror är kul, även om man inte alltid ska stirra sig blind på dem!

Bakade god surdegspizza under min vilodag i torsdags!

Vad har jag mer hunnit med? Två svängar till Sportsgym City, älskar deras nya källarvåning som de gjort om för ”HIIT Cardio-pass”, alltså i princip en crossfithall! Dessutom ville jag utmana mig på lite annorlunda vis än jag brukar och lovade mig själv att under min vilodag i torsdags radera Instagram, Facebook och min Feedly-app där jag läser bloggar. Jag trodde det skulle bli sjukt svårt på förhand men ärligt talat saknade jag det inte! Det intressanta var mer att jag insåg vilka rutiner jag har. Att jag alltid slösurfar när jag gör en bestämd sak eller vid ett speciell känsla (läs: uttråkad). Funderar om jag ska lägga in en sådan dag en gång i veckan, för det var himla befriande!

Nu ska jag få i mig lite mellanmål innan jag rundar av träningsdagen med två timmar till. Imorgon är det som bekant supersprint här i Östersund, finalerna börjar 12.30 och tv-sänds via SVT!

VO2-maxtest, tunnelskidåkning i Gällo och lite till

Torsdag, nyhetsmorgon är på, surdeg på jäsning och jag är inne på morgonens andra kopp kaffe. Då vet man att det är vilodag! I veckan är mitt träningsfokus på mindre timmar och 100% fokus på att få till bra fartpass. I söndag vilade jag och insåg att jag dammat av den sista mängdveckan för barmarkssäsongen 18/19, det var märkligt! Kändes nästan trist och som att jag inte riktigt var redo för att börja släppa upp i träningen?! Lägger ingen större värdering om det är bra eller inte utan bara konstaterar att så var fallet.

Förra måndagen var det ju äntligen min tur att testa lyckan på A-bandet på NVC! Jag har gjort ett annat typ av maxtest (då man åker till utmattning) under våren 2016 som sistaårsjunior i samband med en rödbetsstudie, så jag hade ändå lite värden att jämföra med även om själva submaxnivåer och sådant var helt nya för mig. Nu gjorde jag en sk. timetrial på 700 meter där man själv bestämmer farten och tanken är att åka så fort som möjligt. För mig var egentligen submaxnivåerna mest intressanta då jag som sagt aldrig sett svart på vitt vars min mjölksyratröskel på rullskidor/skidor går. Hyfsat mallig över att pricka in det exakt på förhand utifrån pulsen sett! Häftigt att jag känner min kropp såpass väl! Resultatet då? Jag hade ökat mitt testvärde med 2,5 enheter och VO2-volymen med 2 dl (samma vikt och längd som 2016), det är jag väldigt nöjd med!

Fin rullskidtur med Bettan häromveckan!

Precis som alla andra tycker så har det varit tacksamt att vara längdskidåkare i höst. Otroligt fina höstdagar och skönt att få sällskap på många pass. Nu känner jag mig redo för att komma på snö och försöka få in tekniken jag försökt ändra i sommar även på skidor. Det blev ju som bekant inget snöläger för mig förra veckan som tänkt och till skillnad från många andra blir det ingen snö för mig förrän i slutet av nästa vecka, men jag känner mig faktiskt inte stressad alls, skönt nog! Förra torsdagen var jag och gjorde min debut i skidtunneln i Gällo, 40 minuter från Östersund. Tekniken satt väldigt fort så det kändes tryggt! Imponerad av tunneln även om jag hade en tung dag just den dagen! Nästa helg läggs snön ut i Östersund och dessutom är det dags för supersprinten här i Östersund på söndag, den tv-sänds så förhoppningsvis får man en glimt av mig då när jag gör allt jag kan för att vara snabb på 100 meter!

Hösten blev även liite roligare med en ny hjälm från Catlike via https://www.outskiing.se/. Så mycket som jag skrapat asfalten i höst kändes det som att det verkligen var på tiden att byta ut min gamla rosa trotjänare. Nu är det barafortsätta med fint fokus de sista rullskidpassen som är kvar av detta träningsår. För min del väntar skidgångsintervaller imorgon och sen en jobbhelg som garanterat blir kul och intensiv då det är halloweenhelg!

Vi hörs!

En vecka närmare säsongspremiär

God söndagskväll på er!

Jag sitter och är lite lagom rastlös efter en helg med i princip dubbelvila (bara styrka + en timmes löp idag). Känner mig väl tillfreds med veckan som varit där jag fått in fina kvalitativa pass, bra kvitton och härligt träningsväder.

Eller okej, måndagen bjöd kanske inte på fint väder utan mer jämtländsk höst i form av regn, dis och hårda vindar. Men det är detta som är det bästa med att ingå i skiduniversitetsgruppen: man får till fina tröskelpass ändå! Vallsundet fyra gånger upp och en totaltid kring 45 mintuter i tröskelfart. På eftermiddagen hade det klarnat upp fint när jag var ute på Frösön och sprang omkring på myrarna i två timmar.

Sinnessjukt fina kvällar nu!

Tisdagen innebar att Viktor tog bilen kring 06.00 ut till flygplatsen på Frösön. Jag var en dålig flickvän, mumlade hejdå i sömnen och susade sött vidare till åttatiden. Kompenserade upp detta med att dra på mig rullskidorna och staka ut och hämta bilen för att köra vidare direkt till gymmet. På eftermiddagen stod det spänst och impulser på stadion på schemat.

Onsdagen vaknade jag av diverse mardrömmar som alla hade att göra med att jag missat dagens 3000-meters test?! Kan hända att jag både såg fram emot och var lite nervös inför morgonens pass. Om det är något man vet så är det att 3000 meter på bana är jobbigt. Men ändå lätt att jogga dit i strålande solsken, knappt någon vind och ett stort gäng i form av utvecklingslandslaget i skidskytte att springa testet med (+ några frivilliga självplågare däribland mig själv inräknat). Hade en bra dag och var väldigt nöjd med att spurta in på 10.06. Personbästa med 22 sekunder, där och då ville mycket ha mera och jag var lite snopen att vara så nära sub 10, men den dagen kommer! En liten självförtroende-boost mår man aldrig dåligt av!

Avslutade passet med 1×800 m, 1×400 m (första gången jag klarade att hålla en snittfart på under 3.00 min/km!) och en sista 1×800 m. Sen var allt i kroppen urkrämat så att säga! På eftermiddagen stakade jag 2 timmar med Bettan som också fick persa rejält på förmiddagen! Kul!

Jag och Bettan kämpar på!

Torsdagen innebar att klockan ringde 05:50. Styrde ut mot Rödön för årets premiär för älgjakt för min del! Numera med jägarexamen, kul och så jädra välbehövligt att komma ut ur träningsbubblan lite! Jag fick följa med Göran och gå med Tassa, alltså mamman till mamma och pappas nya valp, Manne. Hemma kring lunchtid och for ut på kanske årets finaste pass ute på Frösön. Min kropp var totalt slut men hösten liksom bara skrek ut alla sina färger i höstsolen. Galet vackert. Hann även med en behandling på eftermiddagen och en massa plugg.

fredagen vankades träningstävling á cirka 8 kilometer skate. Tar åter igen med mig många bra saker från den dagen. På eftermiddagen bestämde jag mig för att plocka lite kontroller ute på Frösön från ”Hitta-ut-kartan”. Det tog mig 1 timme att ta fyra kontroller. Men inte ens det kunde göra mig på dåligt humör utan jag skrattade istället högt åt mig själv ute i skogen… Men jag tog samtliga till sist! Orientering får verkligen tiden att flyga fram så de två timmarna försvann fort! På kvällen fick jag fint besök av farfar som hittat till Östersund. Jag bjöd på älgkalv och rödpang som sig bör på en fredag!

Galet fin solnedgång i fredags, bilden gör verkligen inte den rättvisa!

Lördag och söndag har som sagt gått i vilans tecken. Tanken var idag att börja packa inför en veckas snöläger i Idre men brittsommaren var inte nådig mot 10-kilometersslingan där. Sjukt trist men inte mycket att göra, oklart vad jag gör i veckan istället. Imorgon väntar iallafall mitt första VO2-maxtest!

Shorts och t-shirt under dagens träningspass den 14 oktober, I ÖSTERSUND! Det värsta var ändå att jag borde tagit linne…

Team Ramudden

Godkväll på er!

Blogginläggen här blir rätt glesa för tillfället, och tyvärr med få bilder därtill. Tänker inte be om ursäkt för detta utan det är mycket för tillfället och jag får helt enkelt gilla läget och prioritera! Mina dagar sista veckorna har verkligen varit fulla med träning, jobb och plugg. Energin över till annat, när tid väl har funnits, har inte varit den bästa.

Men! För att komma till saken. Även om jag skrivit om det här på bloggen (om än inte i klartext kanske!), så kommer den här säsongen se lite annorlunda ut jämfört med tidigare – och jag är så glad över vad detta faktum genererat mig i träningsinspiration och motivation. Jag ingår numera i Team Ramudden som årets vasaloppssegrarinna, Lina Korsgren tillsammans med hennes man Gustaf håller trådarna i. Jag kommer alltså göra debut i långsloppscupen Visma Ski Classics och köra några deltävlingar där. Den traditionella åkningen går i första hand men det blir otroligt kul att kunna se fram emot ytterligare tävlingar och fokusera på lite annat emellanåt! Och bara grejen att göra sitt första Vasalopp!

Mer info om teamet finns här!

Åkare i teamet är Lina Korsgren, Olle Jonsson, Johan Persson samt mig själv då. Så glad att stifta bekantskap med dessa och jag är övertygad om att vi kommer ha grymt kul tillsammans ute i Europa i vinter. Hittills har vi verkligen lärt oss massor av varandra och jag kom hem från Alliansloppetveckan fylld av energi och nya tankar.

Förra veckan hann jag även med att hjälpa Jämtländska matsalen när de stod för maten på Guldgalan för Krokoms kommun! Glad att kunna ge tillbaka till gänget där som förgyller min och Viktors vardag med lunch! Än en gång lyckades de leverera otroligt god mat och jag är övertygad om att alla 400 gäster tyckte detsamma! Som vanligt bombarderade jag Bosse och Linda med frågor om ingredienser i allt gott de gör (nu är jag lite klokare gällande deras kantarellcréme, vinegretter och lärt mig massa om upplägg vilket trogna läsare vet att jag kan behöva).

Från och med idag är jag återigen gräsänka då Viktor dragit till Österrikiska Ramsau. Själv drar jag mig mot Idre nästa vecka efter mitt maxtest! Nu ska jag samla krafter inför coopertest (3000 m löpning på bana) imorgon! Jag siktar på att slå min två år gamla tid på 10.28. Drömmen hade varit sub 10!