Sista dagarnas mood

…Har verkligen varit såhär! Skulle föreviga min mjöliga tröja efter ett surdegsbak på Snapchat och det fångade även verkligen sista dagarnas feeling. Tror en väldigt intensiv jobbhelg (tänk vad lösgodisets dag och lite lön på det kan generera!) har en stor del i det hela. Snittat 10 timmar sömn tre dagar i rad! Har kommit igång med träningen efter förkylningen men idag tar jag en vilodag för att sedan köra på hårt igen från och med imorgon.

Annars då? Sitter och färgkoordinerar min kalender mest bara för att jag tycker allting framöver blir så jädra kul och spännande! Tror aldrig jag sett fram emot säsongsstart så mycket som i år. Mycket nytt men ändå väldigt samma på något vis! Jag har ett läger kvar denna säsong, sedan kommer jag prioritera att vara hemmavid. Har insett att det fungerar bäst för mig – rutiner är verkligen inte att underskatta! För min del kommer jag ha hemmaläger veckan innan premiär tillsammans med militärlandslaget. Känns som en väldigt bra lösning! Såhär ser kommande veckor ut för mig:

v 41-42 Sista mängdlägret

v 43-44 Lite lugnare veckor hemma

v 45 Hemmaläger på snö med inriktning på fart + Supersprint!

v 46 Premiär i Bruksvallarna! 46 dagar bort!

v 47 Volkswagen cup Idre (första Sverigecupen alltså)

v 49-49 Livigno!

Med andra ord så blir det en riktig rivstart på turnéandet! Det är ju det som jag verkligen älskar med det här livet som elitidrottare och jobbigt vore nog annars. Men samtidigt ska jag verkligen njuta av alla veckor hemma nu och göra det sista jobbet. Än så länge går det fint att få till träning här men snart är det dags att anamma Old Coach Sture Noréns citat ”pray for snow”!

Hemvändare

Goddag!

Alltid när man pratar om att saker och ting känns bra så får man äta upp det i princip direkt! Det fick jag erfara nu under dagarna på Hallstaberget i Sollefteå då en förkylning kom ytterst olägligt. Åkte dit söndag eftermiddag för att vakna upp tisdag morgon med en ömmande hals. Otroligt besviken då jag sett fram emot denna vecka något kopiöst! Dels är Sollefteå och Hallstaberget en perfekt lägerort, lagom nära Östersund och allting kändes väldigt vältajmat i min träningsbelastning då det var ett läger med fartinriktning. Med fin sparring och grymma ledare med fina möjligheter till teknikträning. Var smått bedrövad några timmar på förmiddagen men med Johan Olsson som föreläsare kvällen innan färskt i minnet så bestämde jag mig för att acceptera och gilla läget helt enkelt.

Min förmiddag i hotellsängen istället för på rullskidbanan. Fick bort en massa plugg och andra saker som legat på hög istället!

För att backa bandet lite: förra veckan gick i mängdens tecken. Det gick oväntat bra och jag kände mig fräsch varje pass fram till fredag eftermiddag då det inte fanns mycket energi kvar i kroppen. Vände hem tidigare än planerat och myste hemma och laddade med energi till tävlingen dagen efter. Starten gick 12 vilket var tur så jag hann maxa återhämtning och energidepåer. Sista delen av Sportsgym tour, Frösöberget runt, 9 km! Många fallmeter första 2 kilometrarna och många höjdmeter att ta resterande del av loppet. Hade en bra dag och kunde till sist spurta hem segern före starka tjejer såsom Sofia Henriksson och Bettan Högberg på tredjeplats! Belönades b la med en helikoptertur för den vinsten, Sportsgym vet hur man arrangerar bra tävlingar! Söndagen blev en väldigt efterlängtad vilodag/resdag till Sollefteå.

NÖJD
”Rada upp sig för lite afte-race-bilder”

Första träningsdagen i Sollefteå, alltså i måndags, var en tuff sådan! Inledde med det såkallade Hallstatestet direkt följt av ett stakrace på 5.4 kilometer (ett varv på rullskidbanan). Jag visste att det skulle bli tufft med ett Hallstatest två dagar efter ett löprace med mycket asfalt och fallmeter när jag anmälde mig, hade dock inte trott att mina vader och lår skulle vara riktigt slutkörda. Men det är ju inte hela världen egentligen! Hallstatestet blev en otroligt tung historia när jag verkligen fick ta det för vad det var just där och då. Lade inte ner energi på att älta det utan taggade om till stakrace som gick betydligt bättre och där jag faktiskt kom upp i puls också! Inte varje dag jag kommer upp högre i puls på stakning är uppförslöpning måste jag säga!

På eftermiddagen körde vi ett lugnt skatepass med teknikfokus. Jag hittade många fina nycklar, framförallt vände Johan Olsson upp och ned på mitt tänk på ”tvåans växel” (= uppförsåkning på skate). Sjukt intressant! På kvällen höll även nyss nämnda en föreläsning som också var otroligt lärorik. Dessutom hade vi dagen innan haft föreläsning av vallachefen, Urban Nilsson.

Sedan var det alltså tack och hej för min del! Jag har aldrig fått avvika från en läger tidigare men någon gång måste ju bli den första. Jag är stolt över mig själv för hur bra jag har tacklat det (självklart har jag varit besviken och otroligt störd på detta faktum). Vet inte om det är karma eller ej, men redan igår vaknade jag upp utan ont i halsen och idag känner jag mig i princip kry. Imorgon räknar jag med att smyga igång och röra på mig igen. Kanske var det bara otroligt bra för kroppen att få luta sig tillbaka lite! Jag märkte nämligen hur svårt jag haft att komma ned i varv, vilket brukar vara en god indikation på att min allmänna stressnivå är lite för hög. Nu får jag träna på det!

I september-balans!

Godkväll på er!

September brukar vara en tuff månad för mig. Månadsskiftet augusti och september brukar vara en riktig sjuk -och skadefarozon för min del och jag har verkligen, på förhand, funderat hur jag skall lösa detta. De flesta skidåkare är nog väldigt belastade denna tidpunkt, där tror jag inte jag skiljer mig så mycket ur mängden. Men i år har jag (iallafall hittils när typ halva september gått) hållit mig på rätt sida om ”sliten-skalan”. Tvärtom känns det stabilt. Vågar nästan ta i från tårna och säga riktigt stabilt!

Några faktorer jag tror haft en bra inverkan på detta:

  • Fick bromsa min träning rejält i slutet av juli. Effekten kom någon vecka senare när jag började känna mig på banan igen. Det tror jag gör att jag faktiskt hunnit hämta igen lite. Ska inte enbart ta åt mig äran för detta, för jag fick fin hjälp av Mattis Persson på skiduniversitetet att verkligen ta någon extra vilodag!
  •  Varit duktig på jobba mycket med prehab i gymmet.
  • I början av sommaren och även lite i augusti har jag med jämna mellanrum varit på massagebehandlingar. Jag har tendenser att verkligen stelna till rejält som varken stretch eller prehab kan lösa. Det har tagit ett tag att inse att detta faktiskt är väl investerade pengar på mig själv! Sen har jag en snäll sambo som också ställer upp om det krisar!
  • Har haft helt otroligt fina sista fem veckor med i princip noll jobb. Sjukt ovant! Det har faktiskt bara blivit så naturligt då mina ordinarie jobbhelger krockat med läger. Det jag ville få sagt med detta är att jag i aldrig i hela mitt liv kunnat fokusera på enbart träning till 110% under en så känslig period som denna. Så nöjd med detta!
  •  Är otroligt fokuserad på varje pass nu när jag känner att jag dels har tid och återhämtning för dem samt då vi förra veckan fick en screening av kroppen med en av landslagets fysio, Marcus Bystedt. Otroligt värdefullt och intressant! Tycker jag hade föraningar på de mesta svagheterna men intressantast var att få en orsak och lösning på min tjorvande ländrygg. Nu återstår bara att få till detta vilket är mitt huvudsyfte med typ varje pass!
  • Jag känner mig allmänt trygg med att känna mig i fas pga. av allt ovan nämnda. Känner mig alltså nöjd och tillfreds med min träning för första gången denna försäsong! Bättre sent än aldrig! Men summan av detta blir att jag känner att jag blir bättre för varje pass när jag faktiskt hittar fler nycklar i teknik, när jag känner att jag lyckas koppla på den där muskeln jag så hårt söker för att inte få ont i ländryggen och så vidare!

Även om jag känner mig balanserad just nu så är jag medveten om att det ändras väldigt fort! Fortfarande sjukt viktiga veckor som väntar, sista ruschen nu! För mig väntar härnäst läger på söndag i Sollefteå. Det är Svenska Skidförbundet som har ett fint initiativ i form av ”Elitläger” för seniorer. Fokus kommer ligga på mycket fart och jag blir där till torsdag! Innan dess ska jag hinna damma av denna pågående högvecka. Idag har jag haft en fem timmarsdag och på lördag blir det dags för min tredje och förmodligen sista löptävling denna säsong (varför blir det alltid så få?!) i form av sista delen av Sportsgym tour.

Avslutar med lite bilder!

Tre timmars fjällöp i lördags kring Gräftåvallen! Sjukt fint väder men blåsigt och för dagen lite trötta ben…
Fin känsla när man får knäppa av sig rullskidorna för dagen och klappa sig på axeln för en väl genomförd arbetsdag! Ja, jag byter stavmärke i år till Leki, och jag är svinnöjd!
Dagens sista två timmar skrapades ihop ute på Frösön. Inte särskilt svårt i detta väder!

Senaste veckorna i bilder

Godkväll!

Efter cirka en månad på turné så är jag, sedan förra söndagen, hemma i lägenheten igen! Känns svinbra på ren och skär svenska. Har haft så roliga veckor på vift och därför uppskattar jag vardag och rutiner ännu mer. Har en period nu när jag inte jobbar särskilt mycket och jag försöker fokusera på träning och återhämtning till 110%. Istället för att traggla på vad jag gjort så får bilder tala för sig själva istället:

Jag och syrran tajmade in vår hemmavistelse samtidigt, så kul! Vi tog med oss vovvar, övernattade hos farfar en kväll och begav oss till favoritmyren i Börjelslandet morgonen därpå. Alla parter nöjda!
Samma dag hade jag en tid inbokad hos my one and only bff/frisör, Zabrina! Jag blev mörkare och kortare. Sen hann vi svänga förbi på valpmys med hennes lilla plutt, Wera! 800 g vovve, det ni!
Sedan var det dags för anledningen till min hemmavistelse – bröllop! Viktors barndomsvän Benjamin gifte sig med sin Linnéa, himla fint! Observera min fina sårskorpa på armen…. Asfalten är hård!
Väl tillbaka i Östersund så avslutade jag en femtimmarsträningsdag med muurikkamiddag ute på Bynäset med ett gött gäng!
Vi lyckades tajma in en av höstens finaste kvällar!

Jag fick feeling i köket i fredags och bjöd Viktor på trerätters! Majstortilla, kantareller, pepparrotscoleslaw och picklad rödlök till förrätt.
En frukansvärt ofotgenisk varmrätt i form av älgentrecöte, en potatisbakelse, blåbärssås, ännu mer kantareller och bakad spetskål!
Och en raw-björnbärs och limesandwhich som avslut!
Dessutom har mitt plugg börjat! Inte pluggat på ca 4 år så det känns ovant men kul! 7.5 hp anatomi och fysiologi. Än så länge mycket repetition från gymnasiet!
Avslutar med min valvaka i all ensamhet igår! Viktor drog till Finland på läger igår efter vi hade röstat…

Dessutom har jag på senaste tiden:

  • Lyckats ta jägarexamen, äntligen tog jag mig tiden till det!
  • Tränat en 22 timmarsvecka
  • Kollat på oändligt mycket politik

…Det var allt för denna gång, vi hörs!

Fyra år som Östersundsbo del fyra

(Det här är del fyra och sista i min summering av mina fyra år som Östersundsbo)

Våren och sommaren i Östersund 2017 gick så oförskämt bra i träningsväg: efter att återigen ha gjort lite militära utbildningar i Ånn under april/maj (som jag nu genomförde betydligt mer harmonisk), kände jag verkligen hur jag blev bättre och bättre för varje pass. Hade lärt mig mycket i träningsväg föregående år och visste nu att det gällde att ha lite is i magen och förstå att träning faktiskt sliter. Inledde juni med att vinna Vårruset i Östersund, om jag hade chockat alla ett år tidigare när jag blev fyra chockade jag nu alla ytterligare, inklusive mig själv, denna gång. Visst det var endast en lokal löptävling men det betydde otroligt mycket för mig själv och min syn på min egen kapacitet. Fascinerade hur mycket en sådan sak kan behöva tragglas – att man faktiskt är någon att räkna med och att alla andra inte är övermänskliga!

Kombinerade fortfarande två jobb men började inse att det började bli lite för tufft under sommaren. Även om jag trivdes sjukt bra på både Länsförsäkringar och Hemmakväll var det ett givet val vilket av dem jag skulle sluta på – Länsförsäkringar. Jag tror tyvärr alltid att jag kommer förknippa innesälj med dåliga minnen, efter den där första hösten i Östersund, och att jobba på Lf innebar en stor del av detta. Även om det ur idrottarperspektivet kanske var bättre då det var mindre fysiskt jobbigt och krävande som att stå i kassa och jobba inom handeln. Men, ibland får man ta svåra beslut och detta var ett sådant. För om det är något jag också lärt mig är det att man måste må bra, allmänt. Jag kan verkligen sakna det jobbet men det var helt rätt beslut. Kul att klappa sig själv på axeln för lite vishet ibland.

Träningen fortsatte rulla på sjukt bra, jag har nog aldrig haft sådant självförtroende förr eller senare. Tycker jag fick en väldigt härligt sommar där jag fick in lagom av allt – tryggheten med militärlagsläger i Boden och Vålådalen, jag fick tid hemma i norrbotten och jag jobbade även väldigt mycket vilket gav en skön ekonomisk trygghet. Alltid lätt att vara efterklok och med facit i hand blev det, trots att jag numera endast hade ett jobb och körde betydligt klokade träning, för mycket av allt kring den här årstiden förra året. Droppen blev Toblachlägret i månadsskiftet september/oktober Sen körde jag mig ännu längre ned sista veckorna innan Gällivarepremiären med ytterligare ett läger. Fick en ny lärdom och komiskt nog tvärtom vad jag jobbat med tidigare: jag trivdes otroligt bra med tillvaron och allt runtomkring – så det var svårt att stanna upp och känna in koppen!

Toblach förra september/oktober var bland de häftigaste jag varit med om!

Jag skulle nog ändå påstå attt det var denna försäsong (tillsammans med andra året här) jag utvecklades mest som skidåkare, ur fysiskt perspektiv. Fick kanske dock ut minst av det under säsongen (tillsammans med säsongen första året här). Jag fick till mina absolut bästa resultat någonsin men i det stora hela, en riktig besvikelse till säsong. Missförstå mig inte, min helg i Örnsköldsvik (med en 6:e plats som bäst) samt SM-sprinten är det som motiverar mig vidare.

SM-sprint och ett U23-brons rikare!

Under våren fick jag ett gäng riktigt härliga samtal. Ett av dem var att jag kommit in på skiduniversitet i Östersund. Jag vågar säga att jag var den gladaste över detta faktum detta år, det symboliserade på något vis konkret att jag tagit kliv i min skidåkning och att jag äntigen skulle få chansen att ha den uppbackning jag alltid suktat efter! Jag fick även fler roliga samtal och några dilemman att fundera på – det fick mig att stanna upp lite och fundera vad jag verkligen vill med min skidåkning. Förbannat nyttigt på ren och skär svenska! Det gör att jag känner mig tryggare än någonsin nu när jag verkligen kunnat bena ut det.

Ett av de första pass med skiduniversitetet (där jag faktiskt tillhör gruppen, på riktigt!)

Överlag känner jag mig mest tillfreds än någonsin under dessa fyra år jag bott i Östersund. De fyra åren här representerar verkligen mer än bara fyra år i en stad. De representerar klivet ut från skidgymnasium till att bli senior, till att genom ”the hard way” lära sig vilka faktorer som krävs för att utvecklas och bli bättre. Hur tufft det är att klara sig på egen hand, utan lag eller andra team som backat upp en. Men att det är fullt möjligt! Vilka prioriteringar man som elitidrottare måste ha samt om det är värt det. Framförallt har jag lärt mig att man måste ta för sig, man kan inte lösa allting på egen hand. Det är min absolut största lärdom. Jag är stolt över mig själv som utvecklats både som människa och idrottare och jag vet att en stor del är tack vare de människor jag omgetts av.

En sådan här sak kunde jag längta efter: att få grovstäda sin egna lägenhet, med egna möbler, tillsammans med sin mamma som är på besök!

De första två åren kunde jag och Viktor ofta diskutera om och när vi skulle flytta hemåt Norrbotten igen. Det gör vi inte längre. Både han och jag tar verkligen säsong för säsong och trivs så himla bra här. Jag har allting jag behöver numera. Östersund liksom skriker fokus och härliga rutiner för mig. Det är så häftigt att kolla tillbaka och minnas hur allting jag drömde och ville ha första året, faktiskt är min verklighet nu! Nej, mål som att ingå i ett landslag eller få åka mästerskap eller världscup är fortfarande inte avklarade men det spelar faktiskt ingen roll. Det kommer, det är jag övertygad om. Står man stadigt och har klara värderingar och viktiga erfarenheter i ryggen så tror jag man tar de chanserna på ett bättre sätt när de väl kommer, och de har dessa fyra år som Östersundsbo givit mig! Nu när september är igång går jag alltså in på mitt femte år som Östersundbo! Jag är övertygad om att det blir grymt, jag ser så fram emot en ny säsong som kommer bjuda på nya utmaningar och där jag vidgar mina vyer rejält!

 

Debut i Alliansloppet!

God morgon!

Har verkligen haft som plan att försöka få in ett inlägg här under veckan – men tiden har bara rasat förbi och jag har gjort annat viktigt som typ:

…Har ju sedan måndag befunnit mig i Trollhättan tillsammans med Lina Korsgren och Olle Jonsson. Senare under veckan anslöt sig även Linas man, Gustaf samt Johan Persson. Under själva tävlingsdagen hade vi ytterligare fin uppbackning av Linas mamma Britt och hennes man Lars, samt Linn! Från måndag till torsdag har vi avverkat en hel del träning: två fartpass i form av 2×30 minuter A2 samt ett kortare där jag och Lina körde 10×1 min stakning. Däremellan har vi utforskat Trollhättans löprundor och småvägar och jag tror jag kan tala för hela gänget när jag säger att Trollhättan verkligen var positivt överraskande i träningsväg! Överlag kan jag summera en vecka med fullt fokus på träning och återhämtning, otroligt värdefullt.

Veckan har möjliggjorts av Mickael Brunberg på Brunbergs Bygg nere i Trollhättan. Vi har b la fått guidning på en rullskidtur runt Wargön och Vänersborg av honom på cykel framför och även hunnit besöka hans gym, otroligt bra! Hela veckan har verkligen inneburit inspiration för mig -Lina, Olle och Johan har lärt mig massor över vad jag behöver förbättra och vad jag själv kan ta med mig som jag gör bra. Motiverad på att fortsätta göra jobbet sista månaderna innan säsong är bara förnamnet!

Lina visade vars skåpet skulle stå i chins! Hon har ju trots allt vunnit Vasaloppet i år också!

Men till själva målet med resan, Alliansloppet! 48 km rullskidor. Varit så glad och tacksam över att få chansen att testa på världens största rullskidlopp. Samt väldigt nervös över vad det innebär att tävla på rullskidor överlag! Jag tar verkligen med mig över att jag var cool innan start trots att det hopade sig en del ”orosmoment” såsom att min nutritionsplan grusades i princip direkt när jag tappade mina koffeintabletter, lite strul med rullskidorna innan start samt att jag missade första drickan. Men allt rann bara av mig, sjukt nöjd över det! Tar även med mig att jag höll mig kall i starten och lyckades hålla stavar och annat intakt medan det smällde på rätt bra med stavar runt omkring.

Johan, jag, Lina, Olle och Gurra!

Kände väl rätt fort att det kändes stabilt men när farten drogs upp kände jag att fartökningarna fattades. La upp som mål att bara hänga på så billigt, så länge som möjligt. Inför varvning ut på tredje och sista varvet kom killarna ikapp i första backen, något tidigare än jag var beredd på och jag hade gått rätt hårt i själva backen. Blev några irriterande meter som jag inte lyckades jobba ikapp. Sjukt nöjd med att jag krigade på hela sista varvets dryga 12 km ensam och bara fokusera framåt, hitta träffen och ha positiva tankar. Slutade på en 15:e plats och är nöjd med det. Med tanke på träningsbelastning och orutinen jag faktiskt hade inför loppet för att inte tala om det grymma motståndet som loppet bjöd på så ger det mig en fin och välbehövlig trygghet i sommarträningen.

Summerar en riktigt bra vecka som verkligen gett mersmak på vad vintern ska bjuda på! Tacksam över att fått till en riktigt fin träningsvecka, en tävling och mycket nya intryck! Nu har jag en liten mellanlandning hemma i lägenheten i Östersund, vilar idag och imorgon kör jag ett pass här innan jag återigen sätter mig på ett flyg. Destinationen är Luleå! Till helgen väntar bröllop och innan dess ska jag hinna träffa släkt och vänner, det ser jag fram emot!